De fattigas manifest
I församlingen där jag jobbar finns det en internationell grupp. På det senaste mötet så diskuterade vi boken "De fattigas manifest" av Francisco van der Hoff Boersma. Francisco är präst till yrket och har i många år levt tillsammans med fattiga kaffeodlare i Mexiko. Han hjälpte kaffeodlarna att organisera sig för att kunna ställa krav, och blev en av medgrundarna till Fairtrade.
Några tankar från boken som fastnade hos mig:
- Kapitalismen som en ny religion. Det verkar finnas en blind tro på att "marknaden" kommer att lösa alla problem bara man låter den verka fritt.
- Är evig tillväxt möjlig, och är det något vi överhuvudtaget bör sträva efter? Jordens resurser är inte oändliga och tillväxt sker nästan alltid på någon annans beskostnad.
- Att bara protestera hjälper ingen, vi måste komma med ett konkret alternativ. Franciscos alternativ är rättvis handel, och framför allt måste lösningarna komma underifrån, från de fattiga själva.
Framför allt så handlar boken om kapitalismen, och att en annan värld faktiskt är möjlig. En marknad som handlar mindre om vinst och mer om människor. Vinst bara för sakens skull har ingen mening. Francisco föreslår till exempel regler som hindrar en arbetsgivare från att tjäna 200 gånger mer än den lägsta lönen som hon eller han betalar sina tjänstemän eller arbetare.
Han menar också att mat, liv, hälsa och utbildning hör till samhällets basbehov, men att allt annat är falska behov , konstgjorda saker som kapitalismen har satt upp som mål för hela världen.
Baksidan är att Francisco också är så dömande. Kritiken han kommer med är berättigad men ibland känns det som han drar alla över samma kant på samma sätt som han kritiserar väst för att göra. I slutet säger han lite mer hoppfullt att vi alla måste arbeta tillsammans och se vad vi har gemenant innan vi tittar på vad som skiljer oss åt.
Min åsikt är att det var en mycket tänkvärd bok där jag ständigt satt och strök under kloka argument. Trots Franciscos frustration känner jag mig också inspirerad, kanske dels för att jag fick medhåll för mina egna trevande tankar i ämnet, men också för att Francisco får det att låta som att en förändring är oundviklig till slut.
Det finns så mycket mer man skulle kunna skriva och diskutera angående denna bok, men det bästa är förstås att läsa den själv. Boken är på 104 (korta) sidor, relativt lättläst, och rekommenderas.