Provtänk

Drygt fem veckor i Sydafrika och inte ett enda blogginlägg. Illa.

Men det har sina anledningar. Ankomsten till Kapstaden och den första tiden här blev ganska omtumlande, och på många sätt är den nog fortfarande det, men det känns som jag fått distans nog att skriva lite om den första tiden här i alla fall.

Vi kan börja med att jag i ärlighetens namn inte förväntade mig att jag skulle sakna ”hemma” speciellt mycket, jag har ju aldrig längtat hem när jag rest tidigare och har alltid tänkt mig att jag är en person som gärna lever lite ”rotlöst”, jag skapar mitt hem där jag är helt enkelt. Men oj vad fel jag hade. Det var inte bara det att jag saknade Thomas, min fantastiska sambo (det hade jag faktiskt förväntat mig) men jag saknade allt som var bekant och tryggt.

Innan jag påbörjade praktikantprogrammet så upplevde jag dessutom att jag hade kommit till en punkt i livet där jag verkligen kände mig tillfreds med min självkänska/självuppfattning. Jag visste vad jag ville och var rätt så nöjd med att bara vara den jag var. Av flera anledningar så började jag dock även ifrågasätta detta i samband med flytten hit.

Så, nu kanske ni förstår att det på det stora hela blev det en jobbig start, och även när det kom till boende och praktik var det en hel del som inte gick precis som förväntat.

Idag skulle jag vilja säga att jag börjat hitta tillbaka till mig själv igen och de rutiner som är viktiga för att livet ska funka för mig. Söndagens klimatdemostration blev en av de saker som fyllde på mig med ny energi igen. En påminnelse om vad som är viktigt för mig, vad som var anledningen till att jag åkte hit från början.

Kort sagt hoppas jag nu att det ska bli fler bloggar framöver, förhoppningsvis kanske inte lika navelskådande som denna blev.